The Big 5
Göran
Svanelid har myntat uttrycket ”the big 5” inom det pedagogiska området. Han
menar att det är de fem viktigaste förmågorna som nämns i läroplanen, LGR-11. De
viktigaste förmågor barnen ska lära sig. De förmågor som avses är:
analysförmåga, kommunikativ förmåga, metakognitiv förmåga, procedurförmåga och
begreppslig förmåga. Varje barn ska kunna se samband, beskriva orsaker och
konsekvenser, växla mellan olika perspektiv, jämföra, förklara samt förslå
lösningar (analysförmåga). De ska
också kunna samtala, diskutera, motivera, presentera, framföra och bemöta
argument mm (kommunikativ förmåga).
Sedan ska de kunna tolka, värdera, reflektera, avgöra rimlighet, välja mellan
olika strategier, lösa problem med anpassning till olika situationer osv (metakognitiv förmåga). De ska också
kunna söka, samla, strukturera/sortera och kritiskt granska information, dvs
skilja mellan fakta och värderingar (procedurförmåga).
Slutligen ska barnen också förstå innebörden i olika begrepp, kunna relatera
begreppen till varandra och använda dem i olika/nya sammanhang (begreppslig förmåga).
Jag undrar
hur det står till med oss vuxna i fråga om dessa förmågor, förstår alla vi vad
de innebär? Skulle vi kunna få höga betyg i alla ämnen och alla förmågor? Se samband – om du äter för mycket och
rör dig för lite blir du fet, börjar vi äta mindre eller röra oss mer då? Beskriva orsaker och konsekvenser – om
jag skjutsar mitt barn till skolan varje dag så rör vi oss mindre och bilen
släpper ut avgaser samt förstör miljön genom en hel del miljöaspekter som bör
vägas in i produktionen av alla bilar på jorden, väljer vi andra sätt att lämna
barnet i skolan/ta oss till jobbet? Växla
mellan olika perspektiv – varför ska så många invandrare komma hit och ta
våra pengar och jobb/hur skulle jag stå ut med att leva utfattig i ett land med
krig? Oj, det här var bara tre delar av den första förmågan… Undrar om alla vi
vuxna klarar av alla de olika delarna av de olika förmågorna!
Inom alla
ämnen ska vi som lärare också bedöma hur eleverna lever upp till dessa viktiga
förmågor. Elever som har fullt upp med att förstå att bokstaven A har ett ljud,
ett namn och att man kan höra den på olika ställen i olika ord samt att den ska
skrivas på ett visst sätt (sen kan ju just A och några till ha olika ljud). De
har också svårt att förstå att man behöver vara lugn och stillsam inomhus så
att vi alla orkar använda våra hjärnor på ett så bra sätt som möjligt… Puhhhh.
Om
jag har 26 barn i min klass och de går i skolan 1200 minuter varje vecka så går
de ungefär fem timmar och fyrtio minuter i skolan per dag. Då får varje barn
ungefär tre kvart på sig att visa alla sina förmågor varje vecka, nio minuter
varje dag. Observera – det här gäller om alla sitter på sin plats i tid, inte
avbryter varandra och om jag som lärare inte kräver någon tid för att undervisa
eller instruera dem. I realiteten går åtminstone en kvart varje dag åt till att
alla barn ska komma in i klassrummet och sätta sig på sin plats och börja
lyssna. Minst en kvart av dagen går åt till att plocka fram och plocka undan
material. Varje dag tar jag som lärare en kvart för att berätta om vad som ska
hända under dagen så att barnen är förberedda på det. Dessutom har jag ovanan
att förmedla fakta som ska ge en grund att bygga förmågorna på, instruera om
uppgifter som ska ge dem möjlighet att träna de olika förmågorna samt
tydliggöra vad det är de tränar på… kanske en timme om dagen. Så ska de ju
träna också, utföra uppgifterna, säg 2 timmar varje dag. Det blir 225 minuter
varje dag, fem timmar och 25 minuter. Då blir det bara en halv minut för mig
att lyssna på hur varje barn reflekterar, analyserar, kritiskt granskar, tar
olika perspektiv mm. Visst, en del kan jag läsa ut av deras prestationer under
tiden de tränar, men någonstans glappar det. Både i vad barnen ska hinna lära
sig och vad vi lärare ska hinna förmedla och bedöma.
